Sång är inte så svårt och alla kan lära sig att sjunga. Jag har delatupp sångtekniken i fyra huvudämnen (se nästa avsnitt). Genom att kombinera element ur dessa huvudämnen, kan du själv skapa exakt de ljud du vill ha. Du kan också sätta fingret på dina specifika problem och misstag och fokusera på vilka tekniker du vill arbeta med.

De fyra huvudämnena är:

• De tre grundprinciperna – att säkerställa en sund röstproduktion.
• De fyra funktionerna – att välja vilken ”växel” man ska använda när man sjunger.
• Klangfärger – att göra ljudet ljusare eller mörkare.
• Effekter – att åstadkomma specifika ljudeffekter.

De tre grundprinciperna

De tre grundprinciperna omfattar det mest fundamentala inom sång och är det man först och främst måste lära sig att behärska perfekt. De gör det möjligt för en sångare att nå alla höga och låga toner -inom sitt röstomfång, att kunna sjunga långa fraser, att ha en klar och kraftfull röst samt att undvika heshet. Oavsett vilken funktion, klangfärg eller effekt som används, ska de tre grundprinciperna följas. De tre grundprinciperna är:

1. Stöd

Stöd betyder att motarbeta diafragmans naturliga strävan att släppa ut den luft som har inandats. Detta uppnår man genom att motarbeta diafragmans rörelse. Under tiden man sjunger trycks musklerna i midjan och musklerna vid solarplexus utåt medan magens muskler kring naveln gradvis dras inåt i en seg, långsam och kontinuerlig rörelse och ryggmusklerna spänns. Musklerna i ländryggen försöker att dra bäckenet bakåt medan magmusklerna försöker att dra upp bäckenet under kroppen. ”Kampen” mellan magoch ländmuskler är en värdefull och viktig del av stödet.
Stödet måste emellertid utföras i en seg och kontinuerlig rörelse såsom om rörelsen har ett motstånd så länge ljudet produceras.
När muskelsammandragningen inte längre är seg och kontinuerlig, t.ex. för att du inte kan dra magen kring naveln längre in eller trycka musklerna i midjan eller vid solarplexus längre ut, har du som regel inget stöd kvar. Därför är det viktigt att hushålla med sin stödenergi så
att man inte slösar bort den eller använder den vid fel tidpunkt. Använd inte stödet förrän det behövs. Spara det tills det blir krävande att sjunga, så som vid höga toner eller vid frasslut. Stöd är hårt fysiskt arbete och därför bör du vara i god fysisk form.

2. Nödvändig twang

Området ovanför stämbanden bildar ett rör som kallas larynxtuben. När man twangar blir larynxtubens öppning mindre genom att kannbrosken och den nedre delen av struplocket förs närmare varandra, vilket gör att ljudet blir klarare och tätare (icke-luftigt) och du kan öka din volym. Du måste alltid använda s.k. nödvändig twang för att ha korrekt teknik och för att uppnå fri och obehindrad röstanvändning oavsett vilken funktion, klangfärg eller effekt du använder. Nödvändig twang gör det på alla sätt lättare att sjunga och för många låter denna nödvändiga twang inte alls som ett ”twangat” ljud.

3. Undvik att skjuta fram käken och att spänna läpparna

Undvik att skjuta fram käken och spänna läpparna eftersom detta ofta utlöser spänningar kring stämbanden. Du kan få en avspänd käke genom att böja huvudet bakåt och placera ett finger mellan överoch underkäken. Res upp huvudet och ta bort fingret från munnen. Käken ska behålla denna position under tiden du sjunger. Underkäken ska vara indragen i förhållande till överkäken. Se också till att öppna munnen mer på höga och låga toner än på toner i den mellersta delen av rösten.

För att undvika spänningar i läpparna är det viktigt att bilda vokaler med tungan utan att ändra för mycket på munöppningens form. Konsonanter bildas som regel genom att göra ansatsröret snävare och med hjälp av spänningar i läpparna, men eftersom man inte vilar på konsonanterna särskilt länge när man sjunger, påverkar detta inte sången. Det är viktigt att snabbt kunna spänna av från en konsonant till en efterföljande vokal.

De fyra funktionerna

All användning av rösten kan delas in i fyra funktioner: Neutral, Curbing, Overdrive och Edge (f.d. Belting). Funktionerna skiljer sig åt genom att de har olika grad av metallisk karaktär. De flesta sångtekniska problem uppstår på grund av felanvändning av dem. Varje funktion har en viss karaktär samt vissa fördelar och begränsningar. För att undvika misstag och tekniska problem är det viktigt att känna till och behärska funktionerna så att man utnyttjar fördelarna och respekterar begränsningarna. För att utnyttja funktionernas fördelar på bästa möjliga sätt måste man också lära sig att byta funktion smidigt. Man kan byta snabbt och glidande, eller byta funktion tvärt för att uppnå avsiktliga skarvar. De fyra funktionerna ska tränas var för sig och utifrån de specifika ”regler” som gäller för varje funktion, men kom ihåg att alltid följa de tre grundprinciperna – oavsett funktion.

Neutral

Neutral är den enda icke-metalliska funktionen. Den har ingen ”metall” i i tonen Dess karaktär är ofta mjuk som när man sjunger en vaggvisa. Neutral är den enda funktion där man kan sjunga luftigt utan att skada rösten. De två ytterligheterna i Neutral kallas “Neutral med luft” och “Neutral utan luft”:

För tydlighetens skull visas de ibland var för sig. Funktionen Neutral finner man genom att etablera en avspänd hängande käke.

Inom klassisk musik används Neutral med luft enbart som en sällsynt effekt, men i andra typer av musik används Neutral med luft vid passager med svag volym där man vill ha ett luftigt ljud. I den dagliga tillvaron används Neutral med luft när man viskar eller talar med luftig röst.

Neutral utan luft används inom klassisk musik av både män och kvinnor när de sjunger svagt, exempelvis vid pianissimo och ”förtunningar” (volymen sänks gradvis utan att tonen förlorar sin kvalitet). Dessutom använder kvinnor Neutral utan luft i klassisk musik när de sjunger i den höga delen av rösten, oavsett volym.
I andra genrer används Neutral utan luft i passager, där rösten ska vara utan metall men ändå tät och klar. Man använder också Neutral utan luft när man talar svagt med tät (icke-luftig) röst.
Alla delar av rösten, alla vokaler och alla klangfärger kan användas i Neutral, av både kvinnor och män. Generellt är Neutral en funktion med svag volym, från mycket svag (pp) till halvstark (mf). Mycket stor volym (ff) är bara möjlig i Neutral utan luft i den höga delen av rösten. I västvärlden är, av tradition, Neutral den mest använda funktionen inom sångundervisning för kvinnor och används ofta t.ex. i skoloch kyrkokörer. Män använder dock olika funktioner.

Curbing

Curbing är den enda halvmetalliska funktionen. Den har en viss mängd ”metall” i tonen. Curbing är den “mildaste” av metallfunktionerna och låter återhållet eller lite klagande som när någon jämrar sig över att ha ont i magen. Funktionen Curbing finner man genom att etablera ett s.k. hold (ordet hold är ett engelskt ord som både kan betyda stopp/stoppa och grepp/gripa).

Inom klassisk musik använder män Curbing i hela sitt omfång när de sjunger halvstarkt (mf). Kvinnor använder Curbing när de sjunger starkt (f) i den mellersta delen av rösten och ibland även i den låga delen av rösten. I andra typer av musik används Curbing när man använder medium volym och önskar ett ljud med en viss mängd metall som t.ex. i mjuk soul eller R’n B. Man använder också ofta Curbing när man jämrar sig eller gnäller.
Män och kvinnor kan använda Curbing i alla delar av rösten. Klangfärgen kan ändras avsevärt. Alla vokaler kan användas, men i den höga delen av rösten måste man vrida vokalerna mot E (som i ser), UH (som i ung) och Å (som i vår), för att behålla funktionen. Volymen i Curbing håller sig vanligen inom mellanområdet. Volymen i Curbing är oftast en mediumvolym i jämförelse med de andra funktionerna. Den sträcker sig från från halvsvagt (mp) till halvstarkt (mf). Det går inte att sjunga mycket svagt eller mycket starkt i denna funktion.

Overdrive

Overdrive är en av de två helmetalliska funktionerna. Den har mycket metall i tonen.Karaktären är ofta stark och direkt, som när man ropar “Hey!” efter någon på gatan. Till en början hittar man Overdrive genom att etablera ett s.k. bett. När någon talar eller sjunger starkt i låga eller mellersta delen av rösten är det nästan alltid Overdrive som används.

Inom klassisk musik används Overdrive av män när de sjunger halvstarkt (mf) till mycket starkt (f-ff) och av kvinnor enbart i den låga delen av rösten eller inte alls. I andra typer av musik används Overdrive när man sjunger starkt med mycket metall i tonen som t.ex. i rockmusik. Man använder också Overdrive t.ex. när man ropar.
Beträffande tonhöjd är Overdrive den mest begränsade funktionen, särskilt för kvinnor. Kvinnors övre gräns för Overdrive går vid D2/Eb2 och för män vid C2. Det finns inte någon nedre gräns. Alla vokaler kan användas i den låga delen av rösten, men i den höga delen av rösten kan man bara använda EH (som i hej) och OH (som i gång). Klangfärgen kan ändras något. Volymen är för det mesta kraftig, men förhållandevis svag volym är möjlig i den lägre delen av rösten. Ju högre upp man sjunger i Overdrive, desto mer utpräglad blir Overdrives starka och ropande karaktär.

Edge

Edge (f.d. Belting) är den andra helmetalliska funktionen. Den har mycket metall i tonen. Edges karaktär är ljus, skarp, påträngande och skrikig, som när man t.ex. imiterar ett dykande flygplan. Edge hittar man genom att twanga larynxtuben (genom att låta som en anka).

Edge används inom vissa genrer och då mest i den höga delen av rösten när man önskar mycket stark volym och mycket metall i tonen som t.ex. i heavy rock och gospel. Inom klassisk musik används Edge (f.d. Belting) när män sjunger mycket starkt (ff) ofta i den höga delen av rösten som vid tenorens höga C. Kvinnor använder inte Edge inom klassisk musik. Man använder också Edge exempelvis när man skriker.
Edge kan användas i alla delar av rösten av både kvinnor och män. Man kan enbart använda twangade vokaler i Edge (f.d. Belting), eftersom en twangad larynxtub är en förutsättning för denna funktion. Det betyder att man i den höga delen av rösten bara kan använda E (ser), EH (hej), Ä (ärlig) och Ö (snö). Klangfärgen kan bara ändras lite. I den höga delen av rösten får man inte ändra på den ljusa och skarpa klangfärgen. Volymen är nästan alltid stark. Ju högre toner man tar, desto mer utpräglad blir den skrikiga karaktären i Edge.

Klangfärger

Alla funktioner kan färgas mörkare eller ljusare – vissa dock i större utsträckning än andra. Klangfärgen bildas i ansatsröret som är hela området från stämbanden till läpparna, inklusive velumporten (passagen till näshålan). Ansatsrörets form och storlek har stor betydelse för klangfärgen. Alla sångare har olika ansatsrör och därför har alla sångare sin egen personliga klangfärg. Om ansatsröret är stort blir klangen mörkare och fylligare – är det litet blir klangfärgen ljusare och tunnare. Ansatsrörets form kan ändras i många riktningar och därför finns det många olika sätt att ändra på röstens klangfärg.

Kom ihåg att följa de tre grund principerna och se till att du behärskar den valda funktionen innan du ändrar klangfärg.Man kan ändra på ansatsrörets form genom att förändra:

Larynxtubens form

Struphuvudets läge

Tungans form

Munöppningens form

Mjuka gommens läge

Hur öppen eller sluten velumporten (passagen till näshå-
lan) är

Var och en av dessa faktorer kan och bör övas var för sig så att man får klart för sig hur de inverkar på klangfärgen. När man kan behärska varje faktor var för sig, kan man kombinera faktorerna på olika sätt för att variera sin klangfärg.

Effekter

Med effekter menas ljud som inte är en del av melodi eller text utan används för att understryka sångarens uttryck eller stil. Många av effekterna bildas i ansatsröret. Ingen sångare är den andra lik. Det betyder att varje effekt måste specialdesignas för den enskilde sångaren, så att det tas hänsyn till sångarens anatomi, fysiologi, kondition, energinivå och temperament.

Innan man börjar arbeta med effekter är det viktigt att behärska de tre grundprinciperna och den funktion och klangfärg man valt.
Effekter kan vara:

CVT Overview