Sång är inte svårt
Rösten är inte så komplicerad att använda som många människor tror.
Den är ett instrument alla har och använder varje dag. Naturligtvis kräver det övning att sjunga professionellt, men om man vet hur rösten fungerar och hur man ska använda och vidareutveckla dess naturliga funktioner kan man lära sig det mesta av det som behövs.
Rösten fungerar vanligtvis perfekt ända tills vi, under uppväxten, hindrar den med svalgspänningar. Sångteknik handlar till största delen om att få bort svalgspänningar, så att rösten kan arbeta fritt. Det betyder att alla kan sjunga om de inte hindrar sin röstproduktion. Därför finns ingen anledning till att syssla med den tekniska aspekten av sång om man inte anser sig ha ett specifikt sångtekniskt problem.
Teknik och uttryck
Denna bok handlar mest om teknik, men det beror inte på någon idé från min sida om att teknik skulle vara det viktigaste när det gäller sång. Tvärtemot, teknik är bara ett HJÄLPMEDEL som vi använder för att uttrycka oss.
Jag tycker att den viktigaste aspekten är UTTRYCK – att förmedla ett budskap. Vad som ska förmedlas och hur det ska göras är konstnärliga val som varje sångare själv måste göra. Boken här handlar om de tekniker som behövs för att kunna utföra det som du rent konstnärligt önskar att göra.
Sångens historia
Förr i tiden kunde man inte förstärka rösten elektroniskt, så sångarna var tvungna att hitta sätt för att göra sig hörda på långt avstånd. Detta ledde till att man utvecklade vissa sångtekniker som gradvis blev det enda rätta sångljudet att frambringa. I västvärlden blev detta ljud, som man skolades i, känt som ”klassiskt ljud” .
I och med att man uppfann mikrofonen blev det möjligt att förstärka alla ljud inklusive de ljud som tidigare varit för svaga, för att kunna höras på avstånd. Detta gav nya “oskolade” ljud samma volym som “skolade” ljud. Det innebar att många nya röstljud kunde användas och att det växte fram nya ideal för vad som skapade en sångares ”sound”.
Många av de “nya” sätten att sjunga visade sig vara lika ansträngande och svåra att utföra som de ”skolade” sångsätten. Problemet var att det inte fanns tillgång till någon undervisning i de “nya” sångstilarna. Sångarna var tvungna att själva ta reda på hur de skulle sjunga för att inte skada sina röster. De kunde inte få hjälp av klassiska sångtekniker eftersom sådana resulterade i ett klassiskt ljud som de inte var intresserade av. Bristen på undervisning fick till följd att en del av de nya sångarna skadade sina röster och att deras sångstilar stämplades som farliga och ohälsosamma trots att många klassiska sångare också hade röstproblem.
Det hände att sångare gjorde en dygd av nödvändigheten och påstod att “äkta” popoch rocksångare skulle vara självlärda. Undervisning skulle bara ta bort individualitet, hävdade de. Inom båda sångriktningarna frodades fördomarna och det uppstod en klyfta mellan klassisk sång och andra sångstilar – en klyfta som tyvärr existerar än idag och egentligen handlar mer om smak än om användandet av tekniker.
En del av popoch rocksångarna förlorade sina röster redan i repetitionslokalen och därför hörde man aldrig talas om dem. Andra förlorade rösten på turnéerna i början av karriären och vissa senare. Dock FANNS det sångare, vars röster “höll” genom hela karriären – oavsett hur påfrestande för rösten deras sång än lät.
Det är således både teknik från den ”klassiska” skolan och erfarenheter från skickliga sångare i andra genrer som jag baserar många av de nya sångteknikerna på.
Myter om sångare
Det finns många myter om artister som levde innan det blev möjligt att göra inspelningar. “Det var en röst vars like inte existerat sedan dess osv.” Jag tror inte det är sant. Sannolikt var det inte sångarens röst som var så speciell, utan hans/hennes teknik för röstproduktion. Vi kan alla uppnå god teknik genom att veta vad och hur man ska öva.
Tyvärr är vi tvungna att leva med sådana gamla myter, eftersom vi inte har några inspelningar som kan avfärda eller bekräfta dem. Naturligtvis dog sångarens röst med honom eller henne. Jag tror att alla sångare kan åstadkomma alla ljud. Sedan det blev möjligt att göra inspelningar har det inte existerat ett ljud som inte kan läras ut.
Myter om sångteknik
Inom undervisning är det ett ovärderligt redskap att kunna se vad man gör. Tyvärr har sångundervisning fått klara sig utan ett sådant redskap och det har under årens lopp lett till många myter om hur ljuden skapas. Tack vare nya forskningsrön vet man nu mycket mer om stämbandens sätt att arbeta. Man kan se stämbanden i funktion och man vet mer om kroppens anatomi och röstproduktionens fysiologi. Detta har hjälpt till att undanröja många tidigare myter och missförstånd (till stor del baserade på gissningar) av vilka många hade bidragit till förstörda röster och karriärer.
Med bättre insikt i röstproduktion kan månader av lönlös och skadlig övning undvikas. När lärare kan ge specifika instruktioner behöver sångare inte längre öva sig i åratal efter vaga anvisningar. När man arbetar direkt med ett problem är det lättare att avgöra om man är på rätt väg eller inte. En teknik måste ge den avsedda effekten med detsamma, om den inte gör det, utförs den fel. Erfarenheten visar också att sångare som behärskar dessa nya tekniker håller på krävande turnéer. Det är bland annat därför tekniken får stöd av halsläkare och talpedagoger.